singleconfessions

Har suttit med datan i knät i en timme och stirrat på en tom ruta. Har så mycket tankar i huvudet, så mycket ord och känslor som jag inte förstår hur jag ska kunna få ut. 

Känslokaoset som pågår inom mig är vansinnigt. Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta. Mest lutar det åt att gråta. Har hänt så sjukt mycket positivt i mitt liv senaste dagarna. Jag har gjort saker jag drömt om i år. Problem jag kämpat med i åratal börjar äntligen gå mot sitt slut. Men samtidigt så skiter sig allt annat. 

Jag trodde att jag träffat en vettig kille och han satte ett leende på mina läppar dagligen trodde vårat dejtande skulle leda till nåt, men så fel hade jag. Allt är så enkelt egentligen, han vill inte det jag vill. Men känslan är överväldigande. Misslyckandet. Galenskapen. Fast vi bara pratat en kort tid så känns det tomt i telefonen nu. Varje gång mobilen plingar till hoppas jag att det ska vara han. Att det ska lösa sig. Hur fan kan man sakna nåt man aldrig hade. 

All logik säger mig att det är han som går miste om nåt och inte jag. Att han betet sig som en idiot och att jag gjort rätt. Men trots det känns det så in i helvetes jävla svårt. Man mår bra av uppmärksamhet och han fick det pirra i magen. Men det sket sig innan det ens hade börjat. 

 

Jag undrar när det är min tur att träffa någon, träffa den rätta? 

Love where you at?

Jag börjar misstänka att alla killar lider av schizofreni, för man kan inte gå från hot to cold på ett dygn utan att vara knäpp. Går inte in i mitt huvud hur man går från gulliga kärleksfulla mess till att inte höra av sig alls.

Det är som att man dejtar Jekyll & hyde man vet aldrig vad man får.

 

Det enda man kan göra är att vara försiktig med vem och vart man investerar sin tid och sina känslor.

Folk kallar mig stalker men nej, jag gör bara lite background check... ju snabbare man får reda på saker desto snabbare kan man rädda sig själv.

 

En annan sak jag stör mig på är när killar inte vet vad dom ska ta sig till, eller hur dom ska avsluta något. Istället för att bara säga rakt ut. Jag är inte intresserad längre... spelar dom vidare, får en att tro saker och sen plötsligt slutar dom bara svara... wtf is that about?! Var en man och säg som det är.. du är ingen jävla struts som kan stoppa huvudet i sanden och glömma allt utanför...

Man up!

Ja men okej, imorse kände jag hur en miljon tankar döda mitt huvud.. tänkte för en stund varför finns det inte en jävla off knapp på skallen?! Att överanalysera sönder saker killar gör verkar vara något genetiskt för kvinnor.

Vi kan inte bara ta det för vad det är. Allt ska analysera ner på cellnivå. Trots att det är lika givande som att analysera varför en kiwi har hår... It is what it is.

Men nej där sitter man som en idiot och vänder och vrider på varje sms (eller uteblivet sms) och försöker förstå hur han tänker. När man egentligen vet att det är omöjligt. Vi tänker på ett sätt och dom... ja dom tänker inte.

Medans jag konstaterar att män är genier som kan stänga av känslor och ignorera alla ens desperata försök till kommunikation hör jag Ison & Filles röst i huvudet ÖRFILA DIG SJÄLV!

 

Ja, man kanske borde örfila sig själv... så man vaknar och slutar analysera, slutar tänka och tar det för vad det är, omöjligt...