singleconfessions

Ett återkommande samtalsämne med mina vänner är killars on and off betende.

Alla dejtar, allt flyter på. Killen är på. Ger komplimanger, får en att må bra...sen plötsligt, god damn radiotystnad i dagar...veckor.. 

sen hör dom av sig igen.. "förlåt att jag inte har hört av mig"... 

Men vafan! Om du vet att du gör fel varför göra det.... 

Alla har tid, det handlar om att prioritera och du inte är villig att prioritera och ge lite av din tid till den som du påstår dig gilla då är det du som har problem! 

 

 

Alla jag pratar med frågar sig samma sak. Hur träffar man någon? Vart finns dom?

Det finns hur mycket killar som helst, varför är det så svårt att hitta någon som är rätt (bra)?

 

Man träffar honom inte ute på krogen och inte på nätet? Hur går man tillväga då?

En fråga man inte får svar på... 

 

 

Har suttit med datan i knät i en timme och stirrat på en tom ruta. Har så mycket tankar i huvudet, så mycket ord och känslor som jag inte förstår hur jag ska kunna få ut. 

Känslokaoset som pågår inom mig är vansinnigt. Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta. Mest lutar det åt att gråta. Har hänt så sjukt mycket positivt i mitt liv senaste dagarna. Jag har gjort saker jag drömt om i år. Problem jag kämpat med i åratal börjar äntligen gå mot sitt slut. Men samtidigt så skiter sig allt annat. 

Jag trodde att jag träffat en vettig kille och han satte ett leende på mina läppar dagligen trodde vårat dejtande skulle leda till nåt, men så fel hade jag. Allt är så enkelt egentligen, han vill inte det jag vill. Men känslan är överväldigande. Misslyckandet. Galenskapen. Fast vi bara pratat en kort tid så känns det tomt i telefonen nu. Varje gång mobilen plingar till hoppas jag att det ska vara han. Att det ska lösa sig. Hur fan kan man sakna nåt man aldrig hade. 

All logik säger mig att det är han som går miste om nåt och inte jag. Att han betet sig som en idiot och att jag gjort rätt. Men trots det känns det så in i helvetes jävla svårt. Man mår bra av uppmärksamhet och han fick det pirra i magen. Men det sket sig innan det ens hade börjat. 

 

Jag undrar när det är min tur att träffa någon, träffa den rätta? 

Love where you at?

Jag börjar misstänka att alla killar lider av schizofreni, för man kan inte gå från hot to cold på ett dygn utan att vara knäpp. Går inte in i mitt huvud hur man går från gulliga kärleksfulla mess till att inte höra av sig alls.

Det är som att man dejtar Jekyll & hyde man vet aldrig vad man får.

 

Det enda man kan göra är att vara försiktig med vem och vart man investerar sin tid och sina känslor.

Folk kallar mig stalker men nej, jag gör bara lite background check... ju snabbare man får reda på saker desto snabbare kan man rädda sig själv.

 

En annan sak jag stör mig på är när killar inte vet vad dom ska ta sig till, eller hur dom ska avsluta något. Istället för att bara säga rakt ut. Jag är inte intresserad längre... spelar dom vidare, får en att tro saker och sen plötsligt slutar dom bara svara... wtf is that about?! Var en man och säg som det är.. du är ingen jävla struts som kan stoppa huvudet i sanden och glömma allt utanför...

Man up!

Ja men okej, imorse kände jag hur en miljon tankar döda mitt huvud.. tänkte för en stund varför finns det inte en jävla off knapp på skallen?! Att överanalysera sönder saker killar gör verkar vara något genetiskt för kvinnor.

Vi kan inte bara ta det för vad det är. Allt ska analysera ner på cellnivå. Trots att det är lika givande som att analysera varför en kiwi har hår... It is what it is.

Men nej där sitter man som en idiot och vänder och vrider på varje sms (eller uteblivet sms) och försöker förstå hur han tänker. När man egentligen vet att det är omöjligt. Vi tänker på ett sätt och dom... ja dom tänker inte.

Medans jag konstaterar att män är genier som kan stänga av känslor och ignorera alla ens desperata försök till kommunikation hör jag Ison & Filles röst i huvudet ÖRFILA DIG SJÄLV!

 

Ja, man kanske borde örfila sig själv... så man vaknar och slutar analysera, slutar tänka och tar det för vad det är, omöjligt... 

 

Har inte bloggat på länge, har hänt så mycket annat som tagit all min tid. 

Inte riktigt kännt för att skriva här. Har försökt mig på dejtandet och pratat lite med en kille från happypancake. 

Gick inte så bra, man tänker att en man som är 30 ska vara mogen men icke sa nicke.

Män är inte som vin det blir inte bättre med åren... 

 

Men jag fortsätter mitt letande på den "perfekta mannen"...

 

Min vän sa en sak, hitta inte en kille som tar dig förgivet utan en kille som varje dag frågar sig vad han gjort för att förtjäna en kvinna som du. 

Undrar vart man hittar en sån?

Har inte bloggat på ett tag, har inte direkt haft något intressant att skriva om. Känns som att det enda man gör är att jobba och sova. Nej, riktigt så illa är det inte. Har varit ute en hel del och druckit alldeles för mycket vin. Sommartider har en tendens att dra upp alkoholintaget. 

 

Spenderat en hel del tid inne på happypancake. Men jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, orkar knappt svara på mail. 98% är helt störda. Man undrar hur vissa killar tänker när dom skriver helt sjuka saker. 

Förväntar dom sig att man ska svara när det enda dom skriver är att ens bröst ser sköna ut?

 

Aja, vet inte riktigt vart annars man ska träffa någon? 

Krogen är ett helt avslutat kapitel.. 

 

Time will tell..

 

Ja, men visst. Har gett mig på ett nytt försök med nätdejting. Den här gången har jag skaffat happypancake. Flera vänner och kollegor som testat det så man får väl ge det ett försök. Går sådär. Vet inte riktigt vad jag tycker om nätdejting.. Känns lite krystat. Sen har jag dessutom tankarna på annat håll. Woman on a mission...

 

 

 

Every superwoman needs a superman... 

 

Where is my superman? 

Har varit galet off the radar senaste tiden. Har loggat in dagligen på bloggen stirrat på en tom sida och sen loggat ut igen. Inte haft ork att skriva något. Händer inte alls mycket i mitt liv just nu, känns som att man jobbar och sover typ. Behöver lite sommarvärme!

 

Var ute igår och drack lite drinkar med några vänner.

Blev kallad queen Elisabeth av en snubbe.

Har varit borta från bloggen senaste dagarna. Har varken haft tid eller ork för att skriva nåt. Känns som att tiden inte riktigt räcker till allt man ska hinna med. But life is good, really good.. 

 

I just wanna get to know you. Perfection

Allt handlar om att våga ta chanser, börjar inse att det inte alltid är så farligt. Kan vara rätt rogivande när man vågat.  Den där killen man tänkt prata med kanske faktiskt visar sig vara trevlig och inte alls en idiot. Kör bara!

Nu ska jag glo lite på tatueringsbloggar innan det är dags att sova.

Kan man inte skaffa fler själv får man titta på andras...