skrattattack som lämna eftertanke.

Fikade med två av tjejerna idag. Vi skrattade i massor. Mest av allt åt hur gamla och tragiska och ensamma vi är.
25 årskrisen är ett faktum.
Det var ju mest av allt på skämt, men nu i efterhand när jag tänker så känner jag mig plötsligt jävligt sentimental.
Va fan, vissa stunder är jag verkligen trött på ensamheten. Men nästa sekund så känner jag verkligen att jag trivs i min ensamhet. Jag orkar inte med den huvudvärk killar ger. Eller i alla fall den sortens killar jag alltid träffar. Vart är alla vuxna mogna män?!

Jag orkar inte att det närmaste en relation jag kommer är att köpa nya batterier.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0