what now?
Fruktansvärt trött på allt som har med killar att göra - varje gång man ger sig själv en chans att ge en kille en chans så blir man helt jävla retarded. Jag valde den här gången att hålla honom on the down low. Knappt berättat för mina vänner att han finns. Men nu när vi inte pratat sen i söndags kan jag inte fokusera på annat. Varje gång telefonen vibrerar tänker jag nu jävlar är det han som hör av sig. Men no no. Icke sa nicke.
Sjuk jävla historia han tog kontakt med mig via twitter, tyckte jag var rolig osv. Så det började, snart har vi tweetat 5 månader och på semestern började vi smsa istället. Varje dag typ. Har inte blivit nån riktig träff eftersom han bor i Örebro och jag har bangat ur med alla tankar vad fan ska man göra med en snubbe i örebro?
Distans funkar aldrig..
Men efter att ha hörts non stop kände jag plötsligt i söndags att vafan jag hör av mig för mycket. Kommer kväva den här snubben innan vi ens träffats. Så la ifrån mig telefonen och tänkte nu jävlar får han andas och höra av sig när han vill. Jahap tystnaden som uppstår när man tror att snubben ska höra av sig.
Så nu sitter jag alltså här och väntar på att telefon jäveln ska surra till....
