uppmärksamhets kåt
Jag kan inte tala för alla tjejer, men vi är många (ja,jag inräknad) som många gånger väljer att forsätta kontakten med en kille som man egentligen inte är intresserad av. Bara för att man egentligen saknar uppmärksamhet från någon.
Det är ungefär så fel som det låter. Det man gör är att lura sig själv till att tro att det kanske skulle kunna bli nåt med den här egentligen totalt ointressanta killen, samtidigt som man lurar honom att tro att han faktiskt har en chans att komma innanför ens trosor och samtidigt som man ödslar tid på den här katt och råtta leken så kanske man låter den rätta försvinna under ens radar.
Jag har själv ett sånt exempel i mitt liv. Ett lammkött, som jag aldrig varit intresserad av, men eftersom han så enträget försökt få träffa mig det senaste 1,5 året har jag fastnat ändå. Har aldrig haft bollarna att rakt ut säga att jag inte alls är intresserad...
Hans intresse ger mig den egobost jag ibland behöver.
"Okej jag har inte förlorat mitt game än" tänket tar över det sunda förnuftet.
Det ledar oftast till mer drama än det är värt.
I mitt fall, han skaffade flickvän. Men slutade aldrig höra av sig. DRAMA!
Efter som jag själv varit med om att någon varit otrogen mot mig så skulle jag aldrig uppmana det hos någon annan. Så många av våra samtal har slutat med att jag lekt moralkärring och skällt ut honom.
Mitt envisa gnällande gav dock inget resultat och han var otrogen, med någon annan. Hans flickvän haffade honom och dumped his ass. Nu är jag stuck med en grabb som ser mig som en vän som förstår och är ärlig, men samtidigt kan han inte prata om annat än att han vill ligga med mig. Vilken soppa!
Det enda man tänker är: NEXT!
Priset när man låter uppmärksamhetskåtheten ta över!
Det är ungefär så fel som det låter. Det man gör är att lura sig själv till att tro att det kanske skulle kunna bli nåt med den här egentligen totalt ointressanta killen, samtidigt som man lurar honom att tro att han faktiskt har en chans att komma innanför ens trosor och samtidigt som man ödslar tid på den här katt och råtta leken så kanske man låter den rätta försvinna under ens radar.
Jag har själv ett sånt exempel i mitt liv. Ett lammkött, som jag aldrig varit intresserad av, men eftersom han så enträget försökt få träffa mig det senaste 1,5 året har jag fastnat ändå. Har aldrig haft bollarna att rakt ut säga att jag inte alls är intresserad...
Hans intresse ger mig den egobost jag ibland behöver.
"Okej jag har inte förlorat mitt game än" tänket tar över det sunda förnuftet.
Det ledar oftast till mer drama än det är värt.
I mitt fall, han skaffade flickvän. Men slutade aldrig höra av sig. DRAMA!
Efter som jag själv varit med om att någon varit otrogen mot mig så skulle jag aldrig uppmana det hos någon annan. Så många av våra samtal har slutat med att jag lekt moralkärring och skällt ut honom.
Mitt envisa gnällande gav dock inget resultat och han var otrogen, med någon annan. Hans flickvän haffade honom och dumped his ass. Nu är jag stuck med en grabb som ser mig som en vän som förstår och är ärlig, men samtidigt kan han inte prata om annat än att han vill ligga med mig. Vilken soppa!
Det enda man tänker är: NEXT!
Priset när man låter uppmärksamhetskåtheten ta över!
Kommentarer
Trackback